Stackar mannen med medaljer som bara putsar sinna minnen....

"man väntar på en förändring men man gör ingentig för att det ska bli en"
dagens kloka ord :) tänk tom jag kan få en snilleblixt ibland....




ibland kommer saknaden om att inte längre ha dig vid min sida som man hade förut. enligt mig så hade vi roligt, en underbar tid tillsammans men någonting hände och du gled ifrån mig. men jag förstår ändå inte varför? vad var det som blev fel eller var det bara det att vi växte ifrån varandra fast jag inte merkte det först?
man får vänner som man tror man kommer att ha resten av livet, men efter allt tiden går så förändras man och man går skillda vägar fast man igenkligen inte vill...




Kristoffer, du är mitt ljus, du vet det va? så oerhört glad att du finns där för just mig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0