Terese

men endå är det lika jobbigt, jag kan nästan prata om honom utan få tårar i ögonen. stundviss blir det jätte jobbigt, som på morgonen när man tar fram osten då han alltid kom springnas och skulle ha. 
det är tyst och ensamt... 
jag vill höra min bebis gå över golvet igen....

tårarna rinner på oss, men som tur är så tröstar vi varandra-jag älskar dig min kristoffer